Så idag kom dagen. Dagen då William skulle hem till Sverige. Klockan 09.15 flumma vi runt på flygplatsen, sprang hit o dit och försökte hitta den rätta in-checknings kassan. Och snabbt gick det inte. Eftersom varken Juan, jag eller William visste vart vi skulle (ingen av oss har flygit från malaga), och bara att hitta ut från parkeringen tog en kvart. Minst.
Men till slut lyckades vi checka in hans bagage och vi slapp krokodiltårarna då vi vinkade hejdå till varann. Det blev värre sen. Precis då jag kom in i lägenheten och insåg att här ska jag stanna i mer än 1månad till, och William var på väg hem. Det hela var bara som en känslovåg av hemlängtan, jag har aldrig haft så stor hemlängtan innan. Det var hemskt! Då kom det några krokodiltårar...
Jag vaknade kl 3 av att Darío och Maria spelade 'Vem vill bli miljonär' på spanska med volymen maxad till topp. Yes! Precis det man vill vakna till en söndamorgon. Och inte hjälper det att man e på världens depphumör heller.
Fast en stund senare ringer Ida och drog ut mig till ett café, vilket gjorde mig på lite bättre humör.
Men glädjekicken var nog som störst sen då jag kom hem. Då åt jag nämligen för första gången i år pepparkakor med Maggan. Och gud så gott det var!! Och alla julminnen som kom strömmande genom hjärnmusklerna. Sikket lyft asså! Jag kan knappt vänta tills jag får fira jul i Långsta ( för sista gången :( ) med kusinerna. Frågan är om det är det jag längtar mest till jullovet?
..Jag måste säga att svaret är ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar