ett filosofi tänk.

När är det som man är helt nöjd med livet egentligen? Är det då man har en massa pengar? Eller bara ett bra jobb? När man får ett MVG på en uppsats eller om det är soligt väder och 18° en novemberdag?

Visst, för ögonblicket. Men sen då? När man har haft soligt o gott väder i en vecka, då börjar man längta efter kyla, kanske till och med lite regn. Är det så att vi aldrig kan bli nöjda, att vi hela tiden vill ha något att se fram emot. Eller bara att man måste ha omväxling på saker och ting. 

För mig så tror jag det är omväxlingen som är det stora. Som här. Det är verkligen jättehärligt med ett varmare klimat, men jag skulle aldrig kunna bo här, att gå i 'el Colegio Sueco' i flera år. För allt är verkligen samma sak! Sol hela tiden (utom på regnperioderna), Skolan är den samma - lektionerna är samma dag ut och dag in, samma med maten osv. Att bo i en sån här liten stad, med alla svenskar samlade på ett ställe, då blir det ingen omväxling till slut. Man går ut tillsammans på samma ställen, är med varandra hela tiden, skolan är samma, vädret likaså. 

Jag klagar inte, för jag har det jättebra - Tack vare min värdfamilj. Det är den omväxlingen som jag får härnere, jag älskar dem o jag hoppas att de gör detsamma med mig. Jag är så glad över att jag kom hit - för detta var precis vad jag förväntade mig av detta året. Att komma till en bra spansk familj, där man känner sig som en medlem i familjen, inte bara ett sätt att få in pengar.

 

Jag kunde inte ha fått en bättre värdfamilj